Att skriva bra poesi är att skriva något jävligt konstigt och själv förstå vad man menar.

När jag var 18 år ville jag bli författare. Jag började skriva på min första bok som skulle bli mitt genombrott. Den skulle heta "stjärnorna dansar" och handla om livet och alla mina erfarenheter. Vid 18 års ålder hade jag sett merparten av världens huvudstäder och varit på fyra kontinenter. Jag kom tre sidor. Sedan dess har jag lärt mig att platser inte betyder så mycket. Det är människorna man möter som ger de verkliga insikterna. Jag försöker vara lite mer öppen nu. Lyssna på den som har något att säga.
 
Titeln på boken syftade på att jag brukade stå på en balkong med en kikare och titta på stjärnor i nattmörkret. Det var ofta kallt ute och när jag höll kikaren darrade jag på händerna. Då rörde sig stjärnorna och i kikaren såg det ut som en dans.

Jag lyckades med titeln i alla fall.