Min Lilla Värld

Senaste inläggen

Av minlillavarld - 29 augusti 2010 12:03

Jag spelade på lördagkvällen med Butohdansaren Frauke på Pilane som ligger på ön Tjörn utanför Göteborg. Instrumentet var min laptop och ett minikeyboard med två oktaver. Improviserade toner till improviserad dans. Pilane är ett vackert beläget gravfält med domarringar och stensättningar från järnåldern.


På fältet vandrade det en skock får och när vi började föreställningen i solnedgången spred sig en stämning av uråldrig mystik. När jag tittade bort mot kullarna tyckte jag mig skymta några vikingar från en förgången tid som satt och tittade. De var skäggprydda och var och en hade en bägare mjöd i sin hand. Jag kunde ana ett lätt skrockande från dem i vinden. För en sekund var det som att tiden hade stått still. Järnåldern och idag var samma sak. För en kort stund var vi som befann oss på gravplatsen ett med historien. Och evigheten.

Av minlillavarld - 8 augusti 2010 15:06

pretentiö´s, (intellektuellt) anspråksfull (i en utsträckning som det inte finns täckning för); fordrande.


Det är farligt att vara allvarsam när man sysslar med konst. Detta har jag fått erfara efter att ha blivit mer eller mindre sågad av de flesta recensenter de senaste månaderna. Jag har blivit jämförd med drottningen av pretentiös. Jag har blivit älskad av några men hatad av de flesta. Jag förstår recensenterna. Att komma från ingenstans och göra anspråk på att veta något om livet är kanske ett dödsdömt projekt. Winnerbäck och Kent har redan monopol på det kommersiella livsbejakandet i Sverige.


Riktigt brännande musik är oftast pretentiös. Musik som är, precis som det står i Nationalencyklopedin, lite för anspråksfull och fordrande. Det är musiker som vågar ta till de största gesterna och inte viker för allvaret som oftast blir hyllade. De som inte vill ljuga. Men de blir lika ofta sågade, hånade och skrattade åt. Ingen gillar ju ett pretto.

Av minlillavarld - 11 juli 2010 19:52

En gång gick jag till ICA, och av någon outgrundlig anledning låg endast ett sexpack folköl i min kundkorg när jag närmade mig kassan. Tanken slog mig: "om jag bara köper folköl kommer folk att tycka att jag är en alkis eller nåt". Jag gick därför raskt till fruktavdelningen och kompletterade med en stor påse äpplen. Problemet var löst.

Det är många av oss som aktivt försöker upprätthålla en fasad. Otrogna äkta män som kysser sin fru godnatt varje kväll. Människor som basunerar ut hur bra de har det på facebook när de egentligen är ganska missnöjda med sitt liv. För att att markera att de verkligen har det roligt spetsar de med att lägga upp lite glada foton av sig själva från någon fest de nyligen var på. Ett tillstånd av tillfällig, ibland alkoholframkallad, lycka.

Men det finns också människor där det är svårt att veta om de är på riktigt eller inte. Jag undrar om de vet själva. Om de har tillräckligt med djup för att kunna skapa en fasad. Om de har tillräckligt mycket att dölja.

Eller om allt kanske faktiskt är bra.

Av minlillavarld - 9 juli 2010 19:45

Saknaden besöker mig ibland.
Inget ont tycks försvinna trots tidens tand.
Det är lätt att ge efter och svårt att kämpa emot.
Lättare att fly än att råda bot.
En osynlig skråma under hudens lena skal.
Till att vara en plågad själ är det ännu en stund kvar.

Av minlillavarld - 2 juli 2010 12:56

Att vara konstnär är att vara besatt av sig själv, och framför allt det man skapar. Att vara konstnär är att älska sin skapelse mer än allt annat på jorden. Det är en kärlek som övervinner kärleken till en annan individ men alltid hungrar efter mer, aldrig blir fullt tillfredställd.

Av minlillavarld - 30 juni 2010 22:15

Om jag någon gång blir invald i svenska akademien kommer jag prata om "den subtila tvetydigheten". Det är ju det det oftast handlar om. När man skriver en sång. Eller poesi. Att skriva "runt omkring" sanningen. Annars blir det en egotripp.


Det finns så mycket oskrivna regler. Undrar varför.

Av minlillavarld - 29 juni 2010 05:15

Att skriva bra poesi är att skriva något jävligt konstigt och själv förstå vad man menar.


När jag var 18 år ville jag bli författare. Jag började skriva på min första bok som skulle bli mitt genombrott. Den skulle heta "stjärnorna dansar" och handla om livet och alla mina erfarenheter. Vid 18 års ålder hade jag sett merparten av världens huvudstäder och varit på fyra kontinenter. Jag kom tre sidor. Sedan dess har jag lärt mig att platser inte betyder så mycket. Det är människorna man möter som ger de verkliga insikterna. Jag försöker vara lite mer öppen nu. Lyssna på den som har något att säga.
 
Titeln på boken syftade på att jag brukade stå på en balkong med en kikare och titta på stjärnor i nattmörkret. Det var ofta kallt ute och när jag höll kikaren darrade jag på händerna. Då rörde sig stjärnorna och i kikaren såg det ut som en dans.


Jag lyckades med titeln i alla fall.

Av minlillavarld - 25 juni 2010 16:45

Ibland undrar jag om det är jag som kommer på en sång eller om den fanns där från början. Det är som att fånga små gnistor som susar genom luften. Ena stunden finns det ett blank papper. Sen dyker det upp ett ord, och snart några till. Till slut skapar de mening. Jag sjunger mitt verk för första gången.

Text och musik av Henrik Åström. Kan det verkligen vara så?

M i n L i l l a V ä r l d

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010
>>>

Sök

Arkiv

Länkar


Skapa flashcards